7 oktober 2011

En ny fas i livet

Under många år har jag hört människor berätta om hur fantastiskt det är att få barnbarn. Precis alla säger att det är så. När man inga barnbarn har så kan man inte ha någon uppfattning om hur det är. I mitt stilla sinne har jag tänkt att himla märkvärdigt kan det väl ändå inte vara. Men jag har självklart inte sagt någonting om det för de som har pratat om sina barnbarn. Ofta hör jag dem som inte har barnbarn säga att det hoppas att de en dag ska få det och att de längtar efter det. När jag har hört det har jag känt mig lite avvikande. Jag har nämligen aldrig längtat efter barnbarn.

För några år sedan är jag rädd att jag förolämpade sonen och hans flickvän. Vid ett tillfälle sa jag att jag inte alls hade någon längtan efter barnbarn. De tittade lite undrande på mig och tyckte kanske att jag var konstig som sa som jag gjorde. Tiden gick och i oktober förra året hade jag ett brev i min brevlåda när jag kom hem från jobbet en dag. Det är ovanligt att jag får brev så jag blev förstås väldigt nyfiken. I kuvertet fanns ett litet kort. På kortet kunde jag läsa ”Vi ses i juni farmor”. Det tog ett tag innan jag fattade och när jag gjorde det började glädjetårarna trilla. En underbar liten tjej kom till världen i juni. Mitt älskade vackra barnbarn. Då började en ny fas i livet…

8 kommentarer:

  1. Hej.
    jag hade ungefär samma tankar som du angående barnbarn. Trodde jag skulle börja känna mig urgammal direkt men när jag fick höra att jag skulle bli farmor for jag upp och kramade min son hårt, blev jätteglad.
    Nu är barnbarnet 18 månader och ett stort glädjeämne för mig, att se honom lysa upp när han ser mig - det är underbart.
    Epazote

    SvaraRadera
  2. Nästan alla jag känner som har barn säger att de gärna vill ha barnbarn så jag har känt mig lite udda som inte längtat efter det. När det väl var ett faktum längtade jag massor. Den dagen de var på förlossningen var en jobbig dag för mig. Det var värre än när jag själv fick barn...

    SvaraRadera
  3. Men nu är hon det bästa som finns. Hoppas de snart är framme hos farmor<3

    SvaraRadera
  4. Hon och hennes föräldrar kom vid halv tolvtiden och det var helt underbart att träffa henne igen. Den utveckling som har skett under de senaste två månaderna är otrolig!

    SvaraRadera
  5. ....ble så veldig berørt....ja det er fantastisk å bli bestemor...og det blir bare meir spennende for hver dag :-)

    SvaraRadera
  6. Att det skulle vara så roligt att få barnbarn som det är hade jag inte väntat mig. Jag förstår att det blir än mer spännande när man kan börja prata med barnet :-)

    SvaraRadera
  7. Vilket fint litet kort. Förstår glädjen. :-)
    Jag har inga barn men tre brorsbarn. Äldsta brorsdottern fick en liten knodd för ett år sedan. Jag älskar honom! Blev otroligt förvånad över mina starka känslor för honom som jag fick direkt första gången jag såg honom. När vi i släkten träffas lägger jag all tid på honom, vi busar, leker och kramas. Jag kan inte få nog. DET har verkligen förvånat mig. Givetvis tycker jag om barn och jag älskar mina brorsbarn, men den här killen önskar jag var min och den känslan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

    Kram :-)

    SvaraRadera
  8. Det är kanske trots allt så att blod är tjockare än vatten. När det gäller mitt barnbarn så vet jag att hon inte skulle ha funnits om jag inte fanns. Det är helt speciellt...
    Kram

    SvaraRadera