Ett litet bakslag

Bilden jag visar är tagen på min balkong för en liten stund sedan. Igår berättade jag om att det var vårlikt men det är det inte idag. Allt var vitt igen i morse och det snöar just nu. Även om det är vanligt att det snöar vid den här tiden så blir jag lika besviken varje gång det kommer ett bakslag. Det kommer att komma fler…

Trots bakslaget då det gäller våren är jag på väldigt gott humör idag. Det är fredag och det är alltid uppskattat. Dessutom får jag besök under helgen. Min bror kommer hit i kväll och ska vara här några dagar. Det ser jag förstås fram emot! Jag har köpt hem lite godsaker som vi ska snaska på när han kommer vid tiotiden.

Middag får jag äta ensam idag…

Helt underbart

Idag har det varit helt underbart väder här. När jag gick hem från jobbet kändes det nästan lite vårlikt. Det var solsken och vinstilla så det var riktigt varmt. Nu verkar det som om det ska bli kallare några dagar framöver men är solen framme så smälter snön ändå en aning på dagen. När jag kom hem från jobbet var jag jättetrött och jag tänkte på att det är en himla tur att jag bara jobbar halvtid numera. Jag skulle aldrig fixa att jobba mer än jag gör. Efter jobbet brukar jag göra kaffe och sedan vilar jag ett par timmar innan jag lagar mat och diskar. Som det är nu har jag balans mellan arbete och fritid i mitt liv. Det är helt underbart det med!

Utan anmärkning

Idag var det dags för den årliga besiktningen av bilen. Jag var inte särskilt orolig för att den inte skulle gå igenom men man vet ju aldrig. Som du säkert förstår av så gick den igenom utan anmärkning. Det var förstås skönt. Jag önskar att jag inte behövde ha någon bil eftersom det kostar en hel del men utan den skulle jag behöva hjälp med en så simpel sak som att handla. Jag vill vara så oberoende som det bara går och därför är bilen ett måste för mig.

När jag åkte iväg strax efter klockan två regnade det för fullt. Jag körde runt en liten stund för att bilen skulle få ”motion”. På sina ställen har det blivit riktiga sjöar med vatten. På ett ställe var hela gatan översvämmad. Jag var ute i ganska god tid och fick sitta och vänta en stund innan det blev min tur. Besiktningen gick fort. När det var dags för mig att åka hem hade det börjat snöa. Från himlen dalade de största lapphandskar jag har sett i mitt liv.

Det har varit aprilväder idag...

Snabba ryck!

För två veckor sedan gjorde arbetsterapeuten hembesök hos mig eftersom jag hade hört av mig till henne om att jag behöver bostadsanpassning. Idag fick jag beslutet om det som ska utföras. Snacka om snabba ryck! Än vet jag inte hur lång tid det kan komma att ta innan allt är klart men bara det att jag vet att jag snart kommer att ha en egen tvättmaskin känns toppen.

Jag har förresten tvättat på eftermiddagen idag och det gjorde mig helt slut. Egentligen borde jag inte tvätta de dagar jag jobbar men det är skönt att inte behöva förstöra mina lediga dagar med att tvätta. När jag har haft ett tvättpass orkar jag inte mycket mer den dagen. Jag har ätit men disken orkar jag inte ta hand om. Nu ska jag vila ett tag till och sedan ska jag göra lite yoga.

Det känns motigt men jag ska!

”Ofokuserad”

Det gick faktiskt hyfsat bra att stiga upp i morse trots att vi gick över till sommartid igår. Jag var inte tröttare än jag brukar vara alla andra dagar när jag ska upp. Som synes har jag inte skrivit att jag var pigg i morse för det var jag förstås inte. Det är ytterst sällsynt att jag är pigg på morgonen. Redan före lunch blev jag jättetrött och det är först nu jag börjat vakna till liv igen. När jag kom hem från jobbet gjorde jag i vanlig ordning kaffe och satt vid köksbordet och drack.

Då jag satt där och drack mitt kaffe började jag tänka på hur mycket mer jag påverkas kroppsligen av trötthet nu än jag gjorde förr. En sak som blir väldigt påtaglig när jag är trött är att jag får problem med att se ordentligt. En gång för många år sedan hade jag ett skov som påverkade mina ögonmuskler. När jag känner mig riktigt trött får jag helt enkelt problem att fokusera på det jag tittar på. Man skulle alltså kunna säga att jag blir ”ofokuserad”. Eller..?

Omställning

Nu i natt har det än en gång varit omställning av klockan. En timme ”försvann”. Av någon konstig anledning har vi sommartid sju månader varje år och normaltid bara fem av årets månader. Jag vet att jag redan för många år sedan hörde att en anledning till sommartiden skulle vara att man sparar energi på det. Men enligt artikeln jag nyss läste verkar det inte vara särskilt mycket energi man sparar in. Det verkar som om de negativa effekterna av sommartiden är betydligt större än de positiva.

Jag är kvällsmänniska och jag har jättestora problem med tidsomställningen till sommartid. Det tar flera månader innan jag blir van vid den nya tiden. Vid den tiden vi måste göra omställningen har jag äntligen börjat bli piggare efter vintermörkret. Jag har faktiskt vaknat utan väckare flera gånger den senaste tiden. I morgon kommer jag inte att göra det eftersom jag ska upp en timme tidigare. Som du säkert förstår är jag minst sagt irriterad på de här dumheterna med att ställa om klockan.

Tända ljus

Idag har det varit riktigt skitväder här. Det har varit några plusgrader och det har snöat mest hela dagen. Sedan kanske en timme tillbaka är det uppehåll och nu är det nästan helt molnfritt på himlen nu. Det har redan hunnit bli någon minusgrad ute. Att det snöar vid den här tiden på året är helt normalt här så det är väl inte mycket att säga om den saken.

För övrigt har det varit en helt vanlig lördag. Jag var ut och handlade på förmiddagen och på eftermiddagen var jag och en väninna och fikade tillsammans. När jag kom hem efter fikat lagade jag middag. Jag har ätit jättegott idag. Lammkotletter och hemgjord klyftpotatis. Lite trist är det förstås att äta en så god middag utan sällskap...

Nu ska jag tända ljus och slå mig ner i soffan!

Dagens positiva

Ibland kan jag skjuta upp vissa saker i evigheter men då och då tar jag mig i kragen och betar av det jag har skjutit upp. När jag gör det känner jag mig alltid väldigt nöjd med mig själv. Det är bara några få dagar sedan jag skrev om att jag måste ringa och ordna med remiss till dagrehab och idag ringde jag för att göra det. Ovanligt snabbt marscherat för att vara jag. Till min förvåning fick jag veta att den neurolog som brukar skriva remiss till mig har börjat jobba på ett annat sjukhus så jag blev hänvisad att ringa dit istället. Sunderby sjukhus där han nu jobbar hör till samma landsting så det innebär inte något problem. Jag ringde på mottagningen och där svarade en mycket trevlig sköterska som verkligen tog sig tid med mig.

Bland annat berättade jag för henne om att jag tidigare har försökt få Fampyra utskrivet men att jag har nekats att prova den. Hon kände till medicinen och berättade att det finns ett antal patienter som har använt Fampyra som gått på Sunderby sjukhus men de har blivit tvungna att sluta med den eftersom det är något problem med prissättningen och högkostnadsskyddet. Tydligen måste man betala drygt tre tusen kronor i månaden om man ska använda Fampyra och vem har råd med det? Hon hade dock hört att det väntas bli klart under sommaren och att dessa patienter står på ”väntelista” för att börja om igen. Då berättade jag om det jag läst om 4-ap och den kände hon inte till men lovade kolla upp saken och återkomma till mig. Det samtalet var dagens mest positiva händelse.

En annan positiv sak med dagen är förstås att det är fredag. Inte för att jag några särskilda planer för helgen men jag gillar att jag får sovmorgon två dagar i rad. I morse vaknade jag ovanligt tidigt och det kändes riktigt bra att göra det. Jag tycker alltid det är lika härligt de få gånger jag vaknar av mig själv och slipper väckas av mobilens alarm. Jag hade till och med tid att dricka kaffe hemma innan jag gick till jobbet. Ja, det är väl det jag har att berätta för den här gången. Nu ska jag lämna datorn åt sitt öde och slå mig ner i soffan i vardagsrummet. Medan jag har suttit här och skrivit har jag hört att det har plingat till i min iPad några gånger. Några av mina motspelare i Wordfeud har skrivit in nya ord. Nu är det min tur att klura ut ord…

Dagens "shopping"

Idag använde jag ganska mycket pengar när jag var ut och handlade. Först köpte jag en kortärmad marinblå topp som inte kostade särskilt mycket. Sedan handlade jag mat. Det var ganska lite jag behövde idag så det blev inte heller så dyrt. Efter det gick jag till apoteket och hämtade ut medicin för tre månader. För det fick jag betala 2 200 kronor. Roligare kan man ju använda pengarna på…

Ingen vår i sikte

Idag är det vårdagjämning och på radion har jag hört att de har pratat om olika vårtecken runt om i landet. Igår snöade det ungefär en decimeter här och i morse när jag skulle gå till jobbet var det minus femton grader ute. Ingen vår i sikte här inte. Bilden visar utsikten från min balkong idag. Det är vinter och ingenting annat...

Men inne har jag trots allt lite vår. Under helgen köpte jag mig en kvast med kvistar som har videkissar. När jag fick syn på kvistarna kom jag ihåg hur jag som barn plockade videkissar på våren för att de var så fina och mjuka. Jag tror att de flesta har plockat sådana när de var barn. De är ju absolut helt oemotståndliga eller hur?

Snart dags

Kom just att tänka på att det snart är dags för mig och ringa och be min neurolog att skriva en remiss så att jag får komma på rehabilitering till hösten. Att få en period med två veckors rehabilitering är otroligt värdefullt för mig. Jag har vari på rehab två veckor varje år sedan 1998. Första gången var upplägget mer som en kurs med det var träning på programmet varje dag. Rehabiliteringen är på en öppenvårdsavdelning på sjukhuset i Piteå och under tiden jag deltar i den bor jag på sjukhusets patienthotell. Det känns som om jag skulle behöva ha två veckor redan nu men jag får vänta till slutet av augusti innan jag ska dit.

Jag har verkligen legat av mig med min träning en längre tid och nu måste jag ta mig i kragen och göra mer än de yoga-övningar jag kör fyra-fem gånger i veckan. Under den mörkaste tiden är det svårt att få orken att räcka till något mer än så. Förmodligen skulle jag må bra av att träna mer men jobbet och det jag måste göra hemma tar det mesta av mina krafter i anspråk. Om jag skulle träna så mycket som jag skulle behöva skulle jag inte ens kunna jobba halvtid som jag gör nu. Men det är inte så att jag skulle vilja sluta jobba även om jag kunde. Genom jobbet är jag en del i ett socialt sammanhang och det är nog så viktigt.

Jag gillar att jobba men vissa dagar är jag otroligt slut när jag kommer hem. Idag har det varit en sån dag. När jag kom hem kändes det som om jag skulle kunna sova. När jag kom hem drack jag kaffe och sedan gick jag och la mig på soffan med en filt över mig. Jag tänkte att jag för en gångs skull skulle tillåta mig att ta en tupplur. Men tro inte att jag somnade. Det har nog aldrig hänt att jag har somnat på dagen om jag inte är ordentligt sjuk. Efter att ha vilat ungefär en halvtimme steg jag upp och då var jag betydligt piggare men att säga att jag är pigg vore en kraftig överdrift. Pigg i ordets rätta bemärkelse är det sällan jag är…

Enkel förklaring

Det har varit lite si och så med läsning för mig den senaste tiden men förra veckan började jag läsa en ny bok. Jag har läst boken flera gånger och skrivit om den i bloggen. I inlägget berättade jag att jag lånade bort boken för ganska många år sedan och tyvärr har jag aldrig fått tillbaka den. Jag har försök få tag på en ny bok men inte lyckats med det. Döm om min förvåning när jag fick den i julklapp av sonen och sonahustrun. Jag kände mig som ett enda stort frågetecken när jag öppnade paketet. Min självklara fråga var hur i all sin dar de kunde veta att jag ville ha den boken.

Förklaringen var enkel. Jag har berättat om bloggen för sonahustrun och hon hade läst om boken jag saknade och hade lyckats få tag på den. Gissa om jag blev glad när jag fick den? Den första kvällen läste jag första kapitlet i boken och sedan har jag inte läst mer. Under helgerna blir det av någon anledning sällan av att jag läser men när jag lägger mig i kväll ska jag läsa. Såvida det nu inte blir allt för sent innan jag kommer mig i säng. Jag är alldeles hopplös när det gäller att gå och lägga mig. kommer hela tiden på något som jag ”bara” ska göra först.

Min helg har varit bra. I fredags kväll satt jag hemma framför teven och luktade på blommorna. Igår gjorde jag det jag brukar göra på lördagar. När jag hade ätit frukost gjorde jag kaffe och satt vid köksbordet och löste Melodikrysset. Efter det gav jag mig ut för att handla lite. Även om det fortfarande är vinter så är sparkföret borta så jag fick ta bilen. På eftermiddagen var jag på café och fikade med en väninna. På kvällen gick jag till väninnan och sedan gick vi på ”lokal”. Dagen idag har i vanlig ordning flugit sin kos. Helgerna borde ha tre dagar istället för två!

Vårvindar friska

Bilden visar tulpanerna som står på bordet i mitt vardagsrum just nu. Jag köpte buketten i onsdags och med blommorna på bordet kan jag låtsas att det är vår. Ute blåser det friskt och det har varit plusgrader både igår och idag så det är ganska slaskigt. Men det dröjer innan det är vår här. Just nu har vi den femte och av många den mest uppskattade årstiden. Den kallas vårvinter. Det är vinter och snö men dagarna är ganska långa och de flesta dagar blir det dagsmeja. På natten fryser det som regel på. Natten som gick var det ingen nattfrost men det är klart väder nu så det blir nog kallare under natten som kommer. I kväll ska jag sitta hemma och lukta på blommorna...

Man ska aldrig säga aldrig

Igår var det onsdag och jag var som vanligt ”ledig” då. Jag vaknade av mig själv strax före klockan åtta och blev glad över att jag kände mig ovanligt utvilad. Jag har gjort det till en vana att göra ett besök på ortens enda modeaffär på onsdagar. Vi har bara en butik men det hindrar inte att den är bra. När det gäller vissa plagg får de bara hem ett i varje storlek så det gäller att titta in ofta för att hinna vara med om det är något man vill ha. Mer än en gång har det hänt att jag har varit mannekäng för dem som jobbar under mina onsdagsbesök. Det är faktiskt jättekul. Jag har inte tänkt att min blogg ska vara någon modeblogg men efter den kommentar jag fick av Messan igår lägger jag in en bild på det jag köpte igår. En linnefärgad långärmad topp och ett halsband. Visserligen syns bara lite av toppen men det blir ingen bra bild om hela ska komma med. Så håll tillgodo!

När jag nu ändå skriver om kläder kan jag berätta lite om hur det var för tjugo år sedan när min MS debuterade. Under en lång tid tyckte jag att det var helt förfärligt att köpa kläder. Jag blev alldeles matt och slut så fort jag kom in i en klädaffär. Det var bara med uppbådande av all den viljestyrka jag hade som jag klarade av att köpa det allra mest nödvändiga. Jag minns att jag tänkte att jag förmodligen aldrig mer skulle tycka att det var roligt att köpa kläder. Förresten trodde jag att jag aldrig skulle tycka att någonting skulle vara roligt göra igen. Jag kände mig bara helt misslyckad som människa och önskade att jag på något enkelt sätt skulle kunna försvinna från jordens yta. Som tur är blev inte allt så bedrövligt som jag trodde då. Även om det tar ganska hårt på mina krafter att prova kläder så älskar jag numera att göra just det och jag köper mer än jag behöver…

Det kan ta sin tid

Jag är i grunden en ganska otålig person och när jag väl har bestämt mig för att göra något så vill jag göra det genast. Men först ska jag komma på att jag verkligen vill göra något och det kan däremot ta sin tid. För drygt två och ett halvt år sedan var jag på en två veckors rehabilitering och då berättade jag bland annat om att jag upplever att det här med tvätten är något som är väldigt jobbigt för mig. Jag har två trappor ner till tvättstugan och det innebär att det blir minst tre vändor till tvättstugan när jag tvättar. För att det inte ska samlas för mycket tvätt tvättar jag som regel en gång i veckan. De dagar jag tvättar gör jag helt slut på alla krafter jag har. När jag är klar kan jag knappt ens stå på benen. Jag borde alltså ha tagit tag i frågan om bostadsanpassning för ganska länge sedan. Men allt som innebär att jag måste be om hjälp skjuter jag upp i det oändliga.

Förra veckan kom jag mig äntligen för att prata med kommunens handläggare av bostadsanpassning för att fråga vad jag behöver göra. Eftersom jag själv jobbar på kommunkontoret och känner handläggaren finns det liksom ingen bra anledning till att jag har dröjt så läge med det. Jag fick veta att jag skulle kontakta arbetsterapeuten på vårdcentralen och att så fort han får ett underlag från henne kan han göra beställning på jobbet som ska utföras. Som det är nu går det inte att ansluta en tvättmaskin i mitt badrum. I torsdags pratade jag med arbetsterapeuten och nu i dag har hon gjort hembesök hos mig. Jag är minst sagt imponerad över hur snabbt allt har gått så här långt. Tanken på att jag kanske snart slipper gå till tvättstugan för att tvätta gör mig nästan barnsligt glad. Nu när det här väl är påbörjat skulle jag förstås vilja ha allt klart nästa vecka.

Tänk så underbart när allt är klart!

För den här gången

Jag har verkligen njutit av att få rå om min lilla sondotter några dagar. Egentligen skulle jag haft lust att ägna all min tid och ork till henne men det har jag inte gjort. Jag kunde inte strunta i allt annat ”bara” för att hon var här. Senast jag träffade henne var vid jul och det var jätteroligt att se hur mycket hon har utvecklats sedan dess. Det går så otroligt fort och jag önskar att jag kunde träffa henne oftare.

När mina gäster åkte blev det väldigt tomt och tyst. Men det var inte alls lika jobbigt den här gången som när de åkte härifrån på annandagen. Trots att jag inte har gjort så mycket under helgen var jag ganska trött och slut igår kväll. Även det som är roligt tar på krafterna. När det blir lite extra ståhej märker jag av min begränsade ork extra mycket. Förutom att jag hand om en ganska stor disk vilade jag hela kvällen igår.

Idag var jag ovanligt trött när jag var på jobbet och det skyller jag till viss del på att jag har liten men ack så envis förkylning. Jag har känt mig halvförkyld i ett par månader nu. Jag hade tvättstugan bokad klockan två och det var ren viljestyrka som gjorde att jag inte struntade i att tvätta. Ju större tvättberget blir desto jobbigare blir det att ta itu med det. Nu är det i alla fall gjort för den här gången.

Extra efterlängtad

Jag gillar att jobba men det är ändå alltid lika skönt när det blir fredag och helg. Den här fredagen har dessutom varit extra efterlängtad. I kväll kommer sonen och hans familj och det jag längtar allra mest efter är att få träffa mitt lilla barnbarn igen. Det har gått drygt två månader sedan förra gången jag träffade henne. Visst ser jag fram emot att träffa föräldrarna också men det är så klart den lilla jag längtar allra mest efter. Att barnbarn är livets efterrätt är verkligen sant. Det är mycket roligare att få barnbarn än att få egna barn.

Efter jag kom hem från jobbet har jag plockat och donat lite här hemma. När jag är klar med mitt inlägg ska jag börja förbereda middagen och duka bordet. Jag tänker bjuda dem som kommer på ugnsstekt lax. Rätten jag ska göra är mycket enkel och mycket god. Jag lägger laxen i en ugnssäker form och kryddar med salt och lite citronpeppar. Sedan blandar jag crème fraiche med riven västerbottenost lite dijonsenap och en skvätt vitt vin. Blandningen breder jag över laxen och sen sätter jag den i ugnen, 225 grader, cirka 20 minuter.

Om drygt en timme är de här!

Brist på sol

Redan när jag var i tonåren tyckte jag att den mörka tiden av året var jobbig. Ju äldre jag har blivit så har det blivit allt svårare för mig att stå ut med bristen på sol som jag har på vintern. När man bor långt norrut och dessutom mestadels vistas inomhus får man i stort sett ingen sol på sig annat än under några få månader på året. Först på senare tid har jag börjat tänka på att anledningen till att jag tycker mig behöva mer sol än jag får kan hänga ihop med att min kropp behöver mer D-vitamin än den får. Jag har länge trott att när man får ett sug efter att äta något speciellt så beror det på att kroppen behöver något näringsämne som finns i det man vill äta.

För att vi ska kunna bilda D-vitamin av solen måste den stå i cirka 45 grader. I annat fall filtreras UVB-strålningen bort av atmosfären. Detta innebär att vi i inte kan bilda D-vitamin av solen under ungefär halva året. Dagsbehovet av D-vitamin täcks om man får sol på kroppen 15 till 30 minuter per dag under sommarhalvåret. Kroppen kan lagra överskott av D-vitamin under en till tre månader. Man behöver inte precis vara någon Einstein för att förstå att man får brist under vinterhalvåret. Många har säkert brist under längre tid än så. Allt beror på hur mycket sol man får på sig.

För drygt ett år sedan såg jag ett tv-program där man pratade om de senaste rönen då det gäller D-vitamin. För lite D-vitamin tros påverka en rad olika sjukdomar. Bland annat MS. Efter att ha sett det programmet bestämde jag mig på stört för att jag skulle börja ta tillskott. Jag har tagit en kapsel per dag sedan dess och nu i veckan har jag ökat dosen till två kapslar per dag. Förmodligen har jag haft brist på D-vitamin mer eller mindre hela mitt liv. Jag har aldrig varit någon utemänniska och semestrarna tillbringade vi i nord Norge där det ofta regnade. Att sola har aldrig varit någon favoritsysselsättning för mig. Solbrist är kanske en anledning till min MS…

Mer än lovligt förvirrad

Igår blev jag kvar på jobbet betydligt längre än jag hade tänkt mig. Klockan hann bli tio över tre innan jag stämplade ut för dagen. Anledningen till att jag jobbade längre var ett möte som jag kallades till med kort varsel. Min nya chef jobbade första dagen igår och han ville ha ett första avdelningsmöte mellan två och tre. Eftersom jag självklart ville vara med stannade jag kvar. När jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Jag gjorde en enkel middag men orken räckte inte till för disken. Jag var trött hela kvällen och gjorde absolut ingenting.

När jag vaknade i morse kändes allt som vanligt igen. Arbetsdagen gick hur bra som helst och jag hade bestämt mig för att bara jobba till lunch. Jag jobbade en timme mer än jag skulle igår och det passade mig perfekt att ta ut den timme idag eftersom jag hade tvättstugan bokad klockan två. I vanlig ordning åt jag min medhavda lunch på jobbet och sen gick jag hem. När jag hade kommit ut och gått några meter upptäckte jag att jag inte hade min handväska med mig. Hur i all sin dar kunde jag gå utan att ta med den? Det har aldrig hänt förr!

Nyckeln till lägenheten hade jag i jackfickan men både plånboken och mobilen låg i väskan som fanns kvar på mitt kontor. Till saken hör att entrén till mitt jobb är låst under lunchen så det var inte bara att gå in igen. Nyckelkortet som behövs för att komma in låg förstås också i handväskan som jag hade glömt ta med mig. Som tur var hade jag sett en av mina arbetskamrater sitta och jobba i ett rum nära entrén när jag gick. Jag med min usla balans fick klättra upp på en snödriva för att banka på ett fönster för att få hjälp att komma in.

Efter drygt en timmes vila var det så dags att börja tvätta. När jag kom ner i tvättstugan den tredje gången för att lägga i de sista maskinerna upptäckte jag att jag hade glömt ta med mig det jag skulle tvätta. Snacka om att jag varit mer än lovligt förvirrad idag. Det blev alltså en extra vända upp till lägenheten och ner igen. Jag blev ganska irriterad på mig själv för att jag inte var mer närvarande i det jag gjorde. När jag var klar med allt tänkte jag på att man brukar säga att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Med benen är det ju som det är...

Jag behöver träna mer på mindfulness!

En jobbig tid

Jag är inte särskilt förtjust i vinter och snö. Att jag inte tycker om vintern beror mest på att jag har svårt med mörker och kyla. När man bor långt norrut hör är vintern starkt förknippad med just det. Allt eftersom jag har blivit sämre på att gå har jag insett att det finns en stor fördel med vintern. När det är vinter kan jag använda min spark när jag går ut. Det gör att jag alltid kan ta mig hem även om jag blir trött i benen. Dessutom slipper jag använda bilen när jag ska handla och jag får frisk luft och lite motion. Det finns alltså något positivt med vintern.

I torsdags var det ganska många plusgrader och det tinade rejält. Tyvärr så är det inte riktigt dags för våren än så även om det var härligt så skänkte jag en tanke åt hur det skulle bli när det blev kallt igen. Att det skulle bli kallt igen visste jag ju. Det är underbart väder idag och jag dristade mig till att ta sparken när jag skulle ut. Det skulle jag inte ha gjort! Nu är det alldeles hopplöst ute. Det är isigt och halt på sina ställen och på andra ställen har vägen kommit fram. Där det är isigt är det sandat men ändå är det halt fläckvis. Sparkföret har flugit sin kos.

Nu kommer en jobbig tid…

Välbehövligt

Förra helgen var jag ut både fredag och lördag kväll och även om det var kul så tog det på krafterna. Under veckorna är jag för det mesta hemma varje kväll men den här veckan har jag varit borta både tisdag och torsdag kväll. Jag vet inte om det ens har hänt någon gång förr att jag bara haft tre hemmakvällar under en hel vecka.

I onsdags bestämde jag och en väninna att vi skulle gå ut och äta i kväll. Vi går ganska ofta ut och äter tillsammans på fredagar och det är ett trevligt sätt att inleda helgen på. Strax före lunch fick jag ett sms om att väninnan fått förhinder för kvällen. Det var förstås trist. När jag kom hem från jobbet kände jag hur fruktansvärt trött jag var.

Även om det känns lite trist att sitta ensam hemma istället för att gå ut så är det nog lika bra att det blev så. Under den senaste veckan har jag fått alldeles för lite vila. Det är trots allt välbehövligt med en lugn hemmakväll i soffan. Mitt hem är rent och väldoftande eftersom ”Rut” har varit här idag. Jag tänder ljus, tar ett glas vin och intar soffan!

Som det kan bli!

Jag kan inte påstå att jag har bra ordning på allt här hemma men det finns en sak som jag är väldigt noga med. Det är att jag alltid lägger mina räkningar i en plastmapp nära datorn och att jag alltid ser till att betala dem i tid. Idag kom det en påminnelse på en faktura med posten och det tyckte jag var konstigt. Men ingen är perfekt så visst kunde jag väl ha gjort ett misstag.

Eftersom jag har ordning på mina räkningar var det inga problem att kolla om den inte var betald. Jag hittade snabbt räkningen prydligt insatt i pärmen med betalda räkningar. Ha, tänkte jag, de har gjort ett misstag! Jag ringde upp dem som skickat påminnelsen och berättade om mitt ärende. Jag fick uppge mitt personnummer och sen frågade kvinnan i andra änden när jag hade gjort betalningen.

I samma veva som jag sa att jag hade gjort det den 15/2 upptäckte jag att det inte stod 15/2 utan 15/5 som betalningsdatum. Jag hade alltså lagt in det som en framtida betalning. Tre månader efter förfallodagen. Som det kan bli! Det kändes oerhört pinsamt när jag sa som det var. Hon i andra änden skrattade bara och sa att hon skulle ta bort påminnelseavgiften bara för att jag ringt.

Var inte det snällt säg? Det var ju trots allt jag som hade gjort fel…