Onödig olycka!

Som om det inte räcker med det jag har så råkade jag ut för en onödig olycka i måndags kväll. Var på väg hem efter en träff med min bokcirkel och gick och pratade med en annan av deltagarna som bor i samma hus som jag. På grund av min dåliga balans är jag alltid noga med att se mig för när jag går men just då såg jag mig inte för och råkade trampa på en stor sten som låg på asfalten. Med min usla balans kunde det bara gå på ett sätt. Jag föll mer eller mindre pladask.

Jag hade med mig en krycka och den hade jag på höger sida och det innebar förmodligen att jag vred mig mot vänster. Mitt vänstra knä tog i marken först och jag tog emot mig med vänster hand för att inte hamna med huvudet i marken. Att jag snubblade i en nedförsbacke gjorde inte saken bättre. Det gjorde ordentligt ont men jag hann aldrig bli rädd det var nog värre för mitt sällskap som såg mig trilla omkull.

Jag hade inte minsta lilla lust att ens försöka stiga upp eftersom det gjorde ordentligt ont i mitt knä. Trots att jag hade handskar på mig fick jag även ett skrubbsår i min vänstra handflata. Konstigt nog var både byxor och handskar helt oskadda till skillnad från mig. Det fanns inte minsta lilla chans för mig att ta mig upp med hjälp av en person. En av de andra deltagarna i kvällens ”möte” var också på väg hem fick syn på oss och kom till undsättning.

Med gemensamma krafter lyckades de få mig på benen igen men jag kunde inte stödja på mitt vänstra ben så hur vi lyckades ta oss hem till mig förstår jag inte riktigt men hem kom jag. Som tur är hade jag kvar rollatorn som jag lånade när jag opererade min fot för två år sedan. Den av mina ”hjälpare” som bor i samma hus som jag fick gå ner i förrådet och hämta upp den. Jag fick lova henne att ringa om än det var mitt i natten om jag behövde hjälp.

Då det inte kändes som om något skulle vara brutet så jag kom fram till att jag skulle vänta till nästa dag med att uppsöka hjälp. Hade jag inte haft tillgång till en rollator hade det varit en annan sak för utan den skulle jag inte kunnat förflytta mig alls. Nu kunde jag trots allt ta mig fram med armarnas hjälp. Hade förfärligt ont och fick bara ett par timmars sömn under natten. På morgonen ringde jag efter en ”sjuktaxi” så jag var på plats när Hälsocentralen öppnade.

Blev undersökt av en läkare och han bedömde att det inte rörde sig om någon skada på skelettet och jag fick rådet att vila med benet i högläge. Nu har det gått fem dagar och jag har blivit bättre men kan fortfarande inte stödja på benet. Området kring mitt vänstra knä är vid det här laget väldigt färggrant och jag är väldigt less på att vara hemma och att inte kunna göra något. Det var en onödig olycka som kanske aldrig skulle ha hänt om jag inte haft dålig balans på grund av min MS…