Det är evigheter sedan jag skrev något inlägg i bloggen
senast så det är inte JAG som dyker upp allt oftare utan snarare tvärt om. När
jag skrev mitt förra inlägg kändes det som om jag var tillbaka på banan igen
men så känns det definitivt inte nu. Det jag tänker skriva om är en tanke som
dyker upp allt oftare. Jag gillar att jobba även om det kan vara nog så slitigt
ibland och jag har alltid varit inställd på att jag ska jobba fram tills jag
uppnår pensionsåldern. Kanske inte fram till 67 års ålder med tills jag blir 65
år.
Tyvärr är det så att jag under en ganska lång tid ofta har
tänkt att jag egentligen inte borde jobba alls. De senaste veckorna har jag
känt mig alldeles otroligt utsliten när jag kommit hem från jobbet. Det beror
absolut inte på att jag haft någon extra stor arbetsbelastning. Visst har jag
att göra men det är inte alls betungande på något vis. Jag tror helt enkelt att
jag blir helt slut bara för att jag måste koncentrera mig och fokusera på det
jag håller på med och det i sig förbrukar den begränsade energi jag har.
Efter mina timmar på jobbet är jag både psykiskt och fysiskt
utpumpad och det tar flera timmar innan jag klarar av att ta mig för något. De
dagar jag inte jobbar mår jag riktigt bra och då har jag svårt att föreställa
mig hur jag mår efter en arbetsdag. Jag tycker inte att jag har blivit märkbart
sämre i kroppen de senaste åren men min mentala uthållighet har börjat svikta betänkligt.
Jag skulle vilja sluta jobba redan nu men min ekonomi sätter stopp för det. Så
hur det än är så har jag inget annat val än att fortsätta kämpa på…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar